Av: Ulla-Carin Lindquist
Köpt: Lånat

Recensent: Malin

Beskrivning:

Jag känner djup sorg över allt jag inte kommer att få uppleva. Jag är bedrövad för att jag snart kommer att lämna mina fyra barn. Samtidigt känner jag en stor lycka och glädje över allt jag upplever just nu. Flera gånger varje dag fylls mitt hus med skratt. Låter det märkligt?

Samma dag som hon skulle fira sin 50-årsdag fick TV-journalisten Ulla-Carin Lindquist sin diagnos. De problem hon haft med först sin högra hand, sen sitt ben och sen med allt fler muskler berodde på att hon drabbats av amyotrofisk lateralskleros, ALS. Det är den värsta av alla neurologiska sjukdomar. Den saknar bot och leder snabbt till döden.

Den här boken är skriven under den korta sjukdomstiden. Ulla-Carin Lindquist skildrar sina upplevelser ställd ansikte mot ansikte med döden. Men det är också en bok om kärlek och en djup förbundenhet med allt levande.

Min kommentar:
En bok som jag sträckläste. Då jag älskar böcker som är sanna.
Läste boken med både skratt och tårar.
Däremot hade jag velat haft några rader med ord om efter Ulla-Carins död.
Annars är detta en bok jag rekommenderar starkt.

Betyg: